tisdagen den 31:e maj 2011

Parti 4. Lindahl - Sandström

Näst sista ronden i LASK Open VT 2010 och chans att säkra turneringssegern vid vinst. Med tanke på att prispengarna vid en förstaplats motsvarade ungefär 75% av gemene students totala kapital spelades partiet i en nervsvags sinnelag. 


Lindahl, Emil (2149) - Sandström, Anders (2021) [D45]

1.d4 d5 2.c4 c6 3.Sc3 Sf6 4.Sf3 e6 5.e3 Sbd7 6.Dc2 Ld6 7.g4!?

Efter det till synes suspekta 7.g4!?

En variant jag spelat lite från och till på inrådan av den i ett tidigare inlägg nämnda Chris Ward-boken om damgambit. Har för mig att han maniskt hänvisar till att Kasparov har spelat den i någon motormatch, vilket ska tyda på dess sundhet. Detta samtidigt som han lackar på e4-spelare som kallar honom trist, trots en så här fräck variant.
7…dxc4 en av huvudvarianterna 8.g5 Sd5 9.Lxc4 e5 10.Se4 Lc7 (10..Lb4+ 11.Ld2 Lxd2+ 12. Dxd2 De7 är något vanligare) 11.Ld2 exd4 12.Sxd4 Se5 13.Le2 0-0 14.0-0-0 (diagram)

13...0-0 14. 0-0-0.

Så var öppningen fix med rockader på motsatta flyglar och full pjäsbesättning. Måhända vankas det angrepp på någotdera håll? Min bedömning är att vit står marginellt bättre, som sig bör efter 14 spelade drag. Däremot är den vita kungasärken något mer transparent, vilket ska behandlas med viss försiktighet.  14...La5 15.Thg1 Lxd2+ 16.Txd2!

efter 16. Txd2!

Låter vits dam hålla ett fortsatt öga på springaren på e4 och i förlängningen svarts kungsflygel. Dessutom kan man tänka sig möjliga tornomkast efter f4 i något skede. 
16…Da5 17.a3?! Går emot principen att inte flytta bönder framför ens majestät men har fördelen att hålla ett öga på fältet b4 och eventuella springarinhopp. Kb1 är det naturliga alternativet, oklart vilket som är bäst. 17…Le6?! Vitfältarens postering är lite av svarts dilemma i partiställningen och jag tror det här är ett misstag på grund av partifortsättningen. Svart borde nog ha spelat något mer avvaktande med 17…Sg6 eller Te8. 18.Tg3! (diagram) Skapar hotet f4 (eventuellt följt av f5) utan att e3 hänger. Simpelt och starkt.

18. Tg3!

18…c5 19.Sxe6 fxe6 20.f4 Sg6 21.Lg4 Db6 Med vinnande ställning för vit. Hur realiserar man då en sådan anspråksfull utsago i ställningen nedan?

Ställningen efter 21...Db6

22.Kb1? Inte fan är det så i alla fall. Alldeles för mesigt, 22. Sxc5! vinner enkelt. Nu får svart fler chanser än förtjänat, även om vit fortfarande har en ganska klar fördel.  22...Tac8 23.Dc4 Sge7 24.Sf2? Efter 24. f5!? Är det smålurigt att försvara sig, i synnerhet i tidsnöd. Det hade kunnat följa 24...exf5 25. Txd5 De6! 26. Lxf5 Sxf5 med komplicerad men slutligen bra ställning för vit. Också 24. Th3 är ett gott alternativ. Partidraget är bara mediokert och jag känner hur den klara segern sakta men säkert glider ur mina väloljade fingrar.  24...Dc6 25.a4? Seriöst, vem kommer på idén att profylaxa bort b5 i den här ställningen? Om svart nu hade spelat 25…Sf5! är utjämning samt guld och gröna skogar mycket nära. 25…a6? 26.a5 Sf5? Med remianbud och ett drag försent. Nu håller den märkligt placerade bonden på a5 nyckelfältet b6 för svarts snart gafflade springare, vilket tillåter följande semi-kombination att fungera. 

26...Sf5?

27.Lxf5! Txf5 28.e4 Txf4 29.exd5 (diagram) Så står både damerna i slag, dessvärre för svart saknas en pjäs.

Efter 29.exd5
Partiet slutade: 29…Txc4 30.dxc6 Txc6 31.Td7 1-0
Slutställning efter 31. Td7

En av min lågmälda schackkarriärs allra trevligaste vinster. Senare i veckan väntas gästbloggeri, mer partianalyser och studiet av allmän sundhet. På återläsande och god afton.

söndagen den 29:e maj 2011

Rolf Martens minnesturnering och GM-fejder

Under gårdagen deltog jag i min första snabbschacksturnering på år och dagar - Rolf Martens minnesturnering. Det blev en tämligen underhållande tillställning där jag fick möta 3 av startfältets 4 GM-deltagare, utan vidare framgång. Hans Tikkanen imponerade och tog hem turneringen på 7,5/8, där jag efter en anskrämligt dålig öppning bidrog med ett av poängen. I nästsista ronden fick jag nöjet att möta Sveriges förmodligen bästa schackspelare genom tiderna, den gode Ulf Andersson. Efter en anspråkslös fjantvariant av Trompowsky (fjantigheten var helt och hållet mitt ansvar, liksom anspråkslösheten) kom jag fram till att jag skulle spela sunt, byta av en större mängd pjäser och hoppas på slutspelet. Så här i efterhand var det kanske inte en av de mest geniala tankeströmningar som någonsin florerat i mitt huvud, med tanke på motståndet.

Lindahl - Andersson Foto: Axel Smith

Lindahl - Andersson

Slutspelets början. Lindahl - Andersson

I det här skedet av partiet har damerna just lämnat byggnaden och vi har entrat ett nästan helt lika slutspel. Svart har en liten fördel i den naturliga springarutposten på d5 samt kontroll över den halvöppna c-linjen, vilken är mer brukbar än e-linjen som vit kontrollerar. Jag tror dock att vit ska hålla remi med ganska god marginal. 20 suboptimala drag senare har vit just tackat för uppmärksamheten. 0-1.

Lindahl - Andersson

Ett par ronder dessförinnan mötte jag den Sigemanaktuella Nils Grandelius och fick upp följande, krampaktiga ställning:

Grandelius - Lindahl

tjena

Vit har just retirerat från f5 till d3 och står naturligtvis bättre. Efter Sd7 med den sofistikerade idén att byta av vits tjusiga springare är det dock inte helt lätt att bryta igenom. Jag fick dessvärre en vid tillfället klart bättre idé och spelade Se4, varpå vit tar den, spelar T1c1 och vinner material.

Jag slutade till sist på en delad åttonde plats som nionderankad, förlorade mot stormästare och vann nästan mot alla jag skulle vinna mot. Slutresultat. Den enda schackliga slutsats jag kom fram till är att jag borde försöka bli bättre. Tack också till LASK för ett trevligt och väl genomfört arrangemang. God söndag.

fredagen den 27:e maj 2011

Konfysanalys testar videoformat

För att skapa lite variation i formatet av den schackliga analysen testas här den nymodiga, potentiellt revolutionerande videovarianten. Konfysanalys är mycket stolt över att kunna presentera auktoriteten Nick de Firmian som här i sitt "Game of the day", går igenom ett av de mest teoretiskt relevanta partierna som spelats på sistone. Varsågoda.



Vad gillar ni formatet för eventuella, framtida partianalyser?
Använd kommentarsfunktionen för åsikter och feedback. Trevlig helg!

onsdagen den 25:e maj 2011

Allt är inte guld som glimmar - Per-Åke Johansson rapporterar

Det är ett särskilt stort nöje för mig att presentera Konfys Analys första gästbloggare, Per-Åke Johansson. Mannen som delvis är ansvarig för att man började med schack och otaliga "du lär dig av dina misstag", trots att det uppenbarligen inte alltid var fallet. Det är sista rondens avgörande parti i Växjös KM 2011 som gäller. Per-Åke ger en mustig rapport av det schackliga och psykologiska drama som tog plats i klubblokalen, den där kyliga kvällen i april. Varsågoda. 

Förutsättningen är att Tobias vinner KM vid minst remi, men jag tar hem titeln om jag vinner. Tobias, denna vältränade jiu-jitsu-kämpe mot dubbelt så gamla, stillasittande förtidspensionären Pelle. Rankingtalen skvallrar också om en viss spelstyrkeskillnad.

Gutzmann, Tobias [2108] - Johansson, Per-Åke [1847]
1. e4 d5 2. exd5 Dxd5 här bjuder Tobias remi. Har han respekt för ”den gamle”? Nej tack svarar jag. Klockan är bara 18.30 och jag vill inte åka hem redan. 3. Sc3 Da5 4. f4?! 

4. f4?!

Så kommer överraskningen. Jag har spelat skandinaviskt många gånger, men aldrig mot en tysk. Typiskt då man möter en tysk, som givetvis inte spelar skandinaviskt som skandinaver, utan väljer ett drag som jag aldrig tidigare mött. Här måste alltså förbrukas bade tid och hjärnkapacitet I ett tidigt skede. 4. f4 är givetvis bra i det här partiet, om inte annat, psykologiskt. Det får bli naturliga utvecklingsdrag ett tag.  (4. d4) 4... Sf6 5. Lc4 Lg4 6. Sf3 e6 7.d3 c6 (7... Sc6 är bättre) 8. O-O Ld6 9. De1 O-O Redan här kändes det tveksamt. Efter 10. Se4 Dxe1 börjar det lukta remi, hur nu en sådan luktar.11. Sxe1 En liten överraskning. 11…Le7 12. h3 var det här en typisk tysk fingerspitzengefühl? Situationen krävde en lutare och här kanske finns något. Tyckte mig se att Tobias såg lite nervös ut. 12…Le2!

12...Le2!

13.Tf2 som jag hoppats på, men Sxf6+ var betydligt bättre. Nu får jag behålla springaren som kommer irritera den vita hövdingen. Här vankas kvalité.Tvinga tornet till d2, löparen bort från diagonalen f1-c4 så jag kan spela Lc5+ och skörda. 13…Sxe4 14. Txe2 Sg3 15. Td2 b5!

efter 15...b5!

16. Kf2 Det här är bättre än omedelbara Lb3, men löser inte problemet, 16...Lh4! 17. Lb3 Se4+ 18. Ke2 Sxd2 19. Lxd2 Här gäller det att utveckla resten av klossarna, säkra ställningen, byta några lätta pjäser och klara tiden. 19...Sd7 20. Sf3 Lf6 21. c3 c5 22. Le3 Tac8 23. Sd2 a6 24. Se4 Le7 och svart verkar ha konsoliderat sin fördel.

24...Le7 med härlig konsolidering

25. Td1 Tfd8 26.d4?! cxd4 Möjlighet till pjäsbyten kom efter 27. Lxd4 och i begynnande tidsnöd tyckte jag att det var likvärdigt med Sf6 och Sc5. Utan att räkna något djupare på ställningen blev det 27…Sc5?

Det ödesdigra 27...Sc5?

Men efter 28. Lxc5 insåg jag att det inte var frågan om pjäsbyten, utan två lätta för torn. Ridå! 28...Txd1 29. Lxe7 Td7 0,5 - 0,5.

29...Td7 och överenskommen remi

Luften ur, bensinen slut och remibud. Där flög den möjligheten till KM-titel. Surt sa Pelle. Och angående Malmö - Helsingborg i allsvenskan. Jag säger, spela schack i stället. Där förekommer sällan publikproblem eftersom vi saknar publik.

Och efter dessa bevingade ord tackar jag Pelle för detta förträffliga bidrag. Har du ett parti du vill kommentera eller bara tycker förtjänar oerhört mycket uppmärksamhet? Hör av dig så tar vi ett gott samtal. God afton.

tisdagen den 24:e maj 2011

Parti 3. Lindahl - Frisk

Aftonens inlägg ämnar behandla ett angreppslystet Chigorin-parti som utspelade sig i Pippi Långstrump-byn Laholm för alldeles lagom länge sedan. Det rör sig närmare bestämt om den sjätte ronden i Deltalift Open 2010, där Hans i ronden dessförinnan vunnit ett tjusigt parti mot min klubbkamrat Tom Rydström. Detta förpliktigar - enligt outtalad klubbkodex - till åtminstone ett försiktigt försök till revansch. Så här gick det.

Lindahl, Emil (2282) – Frisk, Hans (2091) [D07]
1. d4 d5 2. c4 Sc6

Efter 2... Sc6. Chigorin.

Chigorin. Ett inte helt oväntat öppningsval för mig, har sett Hans spela denna tveeggade historia ett par gånger tidigare. 
3. cxd5 Dxd5 4. e3 e5 5. Sc3 Lb4 6. Ld2 Lxc3 7. Lxc3 exd4 8.Se2! Ett ganska estetiskt tilltalande drag som får ett utropstecken uteslutande för att det ser bra ut. Vit har naturligtvis inga ambitioner att dra på sig en isolerad bonde utan anledning. 
8...Lg4 Det vanligaste är här något i stil med 8…Sf6 9.Sxd4 0-0 10.Sb5 och svart bör offra bonden på c7 och satsa på att matta vit med 10…Dg5 som en god start. 

Analysdiagram efter 10...Dg5, en något sundare variant av Chigorin

9. f3 Det kan tyckas se ut som att svart vinner efter 9…Lxf3 10.gxf3 Dxf3 eftersom både tornet på h1 och löparen på c3 hänger. 

Analysdiagram efter 10...Dxf3. Vit spelar Lxd4!, med fördel

Vit spelar dock det irriterande lugna 11. Lxd4/(Sxd4?!), efter vilket g7 och så småningom tornet på h8 hänger löst. 9…O-O-O 10. Sxd4 (10. fxg4 dxc3 är förkastligt.) 10...Sf6?! Nu är det ett genuint pjäsoffer som vit kan anta om han har en susning om hur man spelar därefter. Jag är dessvärre inte inkluderad i den kategorin och föredrar dessutom att vara livrädd. 


Partiställningen efter 10...Sf6?!
Partiet fortsatte: 11. Le2 The8 12. Dd2 Lh5 13. 0-0 Dg5 14. Lc4

14. Lc4

Dags att börja tänka en smula, kanske. Efter bonderovet 14… Dxe3+ 15. Dxe3 Txe3 får vit ett fördelaktigt mitt/slutspel efter 16. Sf5!  och svarts bästa, men undermåliga försök, är att offra kvalité på c3. 14...Se5 15. Le2 Sc6 16. Lc4 Se5. Efter en dragupprepning inbillade jag mig själv att jag hade koll på ställningen och spelade 17. Lb5!

Ställning efter 17. Lb5!

Det här är förmodligen ett bra drag och svart måste själv börja tråkspela för att inte förlora material. Till exempel: 17…c6? 18.f4! Se4 19. Dc2! och vit står klart bättre. 17…Txd4?! 18. Lxd4 Sxf3 19. Txf3 Dxb5/Lxf3 är ett bättre försök men otillräckligt. Bäst verkar det sundtrista 17…Sed7 och partiet blir något mindre tok-konkret. Vit står bättre också här. Hans väljer aggressiv konkretion. 17... Sxf3+ 18. Txf3 Lxf3 om 18... Txd4 19. Tg3! Och vit vinner. 

Analysdiagram efter 19.Tg3!


Partiställning efter 18... Lxf3

19. Lxe8 Ld5 20. Lb5 c5 21. Tc1! Och vit har en vinnande ställning. Springaren på d4 kan inte slås på grund av 21…cxd4? 22. La5+! Svart testar en sista sving. 21...Lxg2? 22. h4! ...varpå den svarta damen inte kan hålla kontakt med både g2 och e3 längre:

Ställning efter 22. h4!

Om jag spelat det oöverkomligt, smärtsamt dåliga 22. Dxg2??(?), hade jag förlorat efter 22…Dxe3+ och aldrig kunnat spela ett parti schack igen. 22...Dxh4 23. Dxg2 cxd4 24. Le1+ 1-0

24. Le1+. 1-0.

Tack, adjö och god kväll.

måndagen den 23:e maj 2011

Att vinna och förlora i Hectorianska slutspel

Copenhagen Chess Challenge spelades klart under gångna helgen med en svensk delegation närvarande. Jonny Hector hade med vinst i sista partiet blivit ensam segrare av turneringen och förmodligen kung av Danmark. Nu stötte han istället på en smula oväntad patrull mot den danska överraskningen till turneringsvinnare, Andreas Skytte Hagen.

Hagen, Andreas Skytte – Hector, Jonny

När vi kommer in i partiförloppet är ställningen redan prekär för svart. Vitfältaren är lite lätt offside och tornet på a6 tar tid att få med. I diagrammet nedan har svart just spelat 27...Kf8. Vad gör vit? 

27. ...Kf8. Vad kokar vit ihop?

28. Te7! Poängen - som jag ser det, är att efter det logiska 28...Lf6 spelar vit 29. Lxd7! med vinnande fördel. Om vit å andra sidan backar med tornet är svarts ställning imponerande svårpenetrerad, testa själva om ni vill ha en rätt ointressant kväll. Svart prövade istället 28...Ta7?29. Le6! vinner snabbt. Partiet fortsatte: 29...Lh8 30. Lc1 g5 31. Tf7+ Ke8 32. Th7 Le5 33. Lb3 b4 34.a4 (vit vinner in style efter tex. 34. Txh6! bxa3 35. Tg6 och svart kan inte undgå att bli mattad) 34...Lf6 35. Txh6 Lg7 36. Tg6 1-0.

Slutställningen efter Tg6. 1-0.
 ______________________________________________________________________

Hagens vinst påminde mig om ett tillfälle för ganska precis ett år sedan då jag själv åtminstone hade ett bra utgångsläge för att plocka en eller annan poäng mot Hector. Partiet spelades i Deltalift Open, en himla angenäm turnering för den som gillar sådana. Om ett par veckor arrangeras den igen så åk dit.

Hector - Lindahl

Vit har just spelat 43. Td8 och svart har en klar men i mina ögon svårbehandlad fördel. Hur går man vidare härifrån, måntro..?


43...g5! Det bästa draget. Skapar ytterligare en ruta för den svarta kungen och hämmar vits eventuella försök till utmaning på kungsflygeln. 44. Tf8+ Kg7 45. Tb8


En kritisk ställning där den korrekta och överraskande lättfunna planen för svart är 45…Td7! för att nässla sig ner mot den vita kungen. Om vit blockerar med 46. Ld6 vänder svart kappan efter vinden och spelar Ta7, varpå dess infiltrering är oundviklig. Om vit spelar 46. Txb5 följer 46…Td2 47.Le3 Txg2+ 48. Kh1 Te3 49.Lxf4 gxf4 med goda vinstchanser för svart.

Efter 49...gxf4 i analysvarianten ovan

Under enorm tidspress gjorde jag dock det klassiska misstaget att passivisera mina pjäser med suktande remiblick för vilket man mer ofta än sällan får lida mot spelare av Hectors kaliber.
45...Sg6? Svart står fortfarande jätte-, jättelite bättre i bästa fall, men ställningen dryper av remi.
46. Txb5 Td7 47. Ld6 Ta7 48. Ta5 Tb7 49. Ta8 Tb5 50. Ta7+ Kg8 51. Ta5 Tb7 52. Kg3 h5 53. Kf2 f4 54. b5 Sh4? Ett hemskt drag på alla tänkbara vis.Efter 55. Lc5! Kunde vit spelat på vinst utan direkta betänkligheter med planen b6, Ta7, b7 och Ta8 men jag fick en chans till. Förgäves, naturligtvis. 55. Ta8+ Och ställningen är jätteremi igen. Kf7 56. Tb8 Txb8 57. Lxb8 Ke7 58. La7 Kd7 59. Lc5 Kc7? 59…Sf5! Och springaren håller alla nyckelfält och framstegsförsök bör belönas med bakslag.

Efter det mer önskvärda 59...Sf5!

60. Le7 Sg6 61. Lxg5 Kb6 62. Kf3 Kxb5 sista misstaget, efter Sxe5+ kan svart klara sig vid exakt spel men positionen har onekligen blivit onödigt mödosam. Resten är en plättlätt för de flesta och Hector är ungefär så långt ifrån ett undantag man kommer. 63. Lxf4 och vit vinner.

63. Lxf4 och smärtsamt förlorande ställning. 1-0.


Och detta var allt om att vinna och förlora i Hectorianska slutspel. På återseende.

Öppningsteoretisk märklighet i Kazan, del II

Hjärtligt välkomna till den andra delen av öppningsteoretisk märklighet i Kazan. Som om inte första partiet var bevis nog på att de båda finalisterna varit inlåsta i varsin kammare senaste halvåret, arbetandes med dubiösa preppar, utspelades följande drama i det tredje mötet:

Grischuk – Gelfand
1. d4 Sf6 2. c4 e6 3. Sf3 d5 Ytterligare en damgambit alltså, vilken varit en frekvent och stabil gäst under hela kandidatspektaklet i Kazan. 4. Sc3 Le7 5. Lg5 Första avvikelsen från det första partiet där Grischuk valde Lf4 och väl inte fick ut något särskilt. 5…h6 6. Lxf6 Laskers variant med 6. Lh4 Se4 7. Lxe7 Dxe7 osv. förekom ett antal gånger i kvartsfinalen mellan Kramnik och Radjabov med 100% remi som utgång. Huruvida det säger mest om spelarna eller varianten är oklart. 6…Lxf6 7. Db3 (e3 är vanligast) dxc4 8. Dxc4 0-0 9. g3!?

9. g3!?

Ett drag i teorisvängarnas periferi, vilket gör Gelfands kommande hemmaprepp ganska obehaglig i både schackligt och socialt avseende.
9…b5!

9...b5 förtjänar ett eget diagram

Från de teoretiska svängarnas periferi rakt ner i diket. Så här i retrospekt kan man konstatera två saker, 1; Det är en teoretisk nyhet och en ganska välfunnen sådan, 2; Gelfand förbereder sig väl. Lite väl väl. Nåja, nu ska jag sluta lyfta frågetecken kring graden av liv den gode Boris haft utanför brädet på sistone och kolla ett par alternativa varianter:
10. Sxb5 La6 11. Da4 c5 ser inte speciellt saftigt ut å vits vägnar
10. Dd3 c5 11. Lg2 Sd7 med någorlunda normalitet, inget att hänga i julgranen för vit.
Grischuk valde det framprovocerade, naturliga men framförallt riddarmässigt korrekta 10. Dxb5 Sd7 11. Lg2 c5 12. 0-0 Och där avtog ridderligheten drastiskt och svart kan nu ta tillbaka bonden lugnt och stilla. 12…Tb8 13. Da4 a5!? 

Ställning efter det kyliga 13...a5

Försvarar bonden och avvaktar med girigheten. 14. dxc5 efter detta drag basunerade Chessbombs kommentator ut sin glädje över att ”Grischuk’s really going for the win today!”. 10 sekunder senare var remin och den obekväma stämningen ett faktum.

Idag fortsätter matchen efter en dags vila. Det återstår att se om denna tudelade serie kommer tarva ett tredje inlägg. Livesändningen börjar 13:00 och följs gemytligast via denna länk för det rena partiet samt den här för bäst live-kommentering. Trevlig måndag!

söndagen den 22:e maj 2011

Öppningsteoretisk märklighet i Kazan, del I

Det är finaldags i kandidatmatcherna i Kazan, en utslagsturnering med syfte att vaska fram en värdig utmanare till världsmästaren Anand under sommaren 2012. Huruvida det kommer ske tvistar de lärde om, så jag avstår. Man kan väl dock på sant lokalpatriotiskt manér, konstatera den allmänna sopigheten i att den gode Magnus Carlsen hoppade av cykeln. Istället blev det slutligen de lätt nederlagstippade herrarna Gelfand och Grischuk som gör upp om denna rättighet i bäst av sex partier. I halvtid står det kanske inte helt överraskande 1,5-1,5 men inte utan att en del anmärkningsvärt schack utspelat sig, och då i synnerhet i öppningsfasen.

Parti 2, Gelfand – Grischuk
1.Sf3 c5 2. c4 Sc6 3. Sc3 e5 4. g3 g6 5. Bg2 Bg7 6. a3 Sge7

Efter 6...Sge7

OK, så långt inga konstigheter, bortsett från c3-springarens tvivelaktiga plan i diagrammet.
7. b4?! d5 8.cxd5 Sxd5 9.Sg5!?

Ställning efter nyheten 9. Sg5

Detta pseudostycke till springarutfall har aldrig tidigare spelats bland nyktra stormästare. Konceptet är dock inte obekant i liknande ställningar där draget dels banar väg för löparen på g2, dels ger möjlighet till springarmässig besudling av e4, vilken är en förträfflig ruta för dess fortsatta vidkommanden. I partiställningen finns det naturligtvis mer konkreta ting att oroa sig för för svart, som slag på d5.
9…Sc7 10.d3 cxb4 11.axb4 e4!

11...e4!

Med oklar korrelation mellan utropstecknet och dragets kvalitet. Det är snudd på hybris att ens försöka analysera komplikationerna som följer.
12. Sgxe4 f5 13. Lg5 Lxc3+ 14. Kf1 Dd4 Enda draget.

14...Dd4

I den här ställningen spekulerade kommentatorerna på ICC i draget 15. Lf6?, som frågetecknet antyder är det inget vidare efter 15…Lxa1 16. Lxd4 Lxd4 och svart får fantastiskt med trä för damen sin. Det enda alternativet är således den spelade pjäsgambiten.
15. Sxc3 Dxc3 16. Lf4 Sb5 17. Tc1 Df6 18. Tc5 a6 19. Lxc6 bxc6 20. Le5 Df8 21. Dc1 Ld7 22. Lxh8 Dxh8

22...Dxh8 med en något bättre ställning för svart. Eller?

Krutröken har skingrats, svart har gett tillbaka en kvalité med en efterföljande materiell obalans som gynnar honom. Det saknas öppna linjer för vits torn och han är efter i utvecklingen. Gelfand försvarade sig dock som en skicklig dåre och lyckades hålla remi.

Del II av "Öppningsteoretisk märklighet från Kazan" är att vänta inom en snar framtid. Hej.



lördagen den 21:e maj 2011

Parti 2. Nilsson - Lindahl

Ett parti ur LASK open HT10, en turnering jag ganska överraskande vann terminen dessförinnan. Tyvärr var jag helt utan chans att försvara titeln, dels på grund av Axel Smith som ångvältade hem alltsammans, och dels på grund av oerhörda svårigheter med att vinna schackpartier.


Nilsson, Anders (2079) – Lindahl, Emil (2281) [A19]

1. c4 Sf6 2. Sc3 e6 3. e4 c5 
3…d5 är tydligen huvudvarianten i denna öppning men hur man behandlar de typställningar som uppkommer efter antingen det omedelbara 4.e5 Se4 eller 4 cxd5 exd5 5.e5 Se4 har jag ingen aning om. Jag hoppades det skulle bli enklare att ”räkna ut” teorin efter 3…c5, helt enkelt.
4. e5 Sg8 Aktiva pjäsposteringar är viktigt i schack.
5. d4 cxd4 6. Dxd4 Sc6 7. De4 d6 8. Sf3 dxe5 9. Sxe5 Sf6 Jag tänkte att om det inte förlorar omedelbart efter avslag på c6 borde det vara OK. Det är det också.

Efter 9...Sf6

10. Sxc6 Db6 11. Df3 bxc6 12. Ld3 Dittills hade vi följt bland annat följt ett parti mellan de inte helt schackligt ignoranta Korchnoi – Karpov, där den förstnämnda valde 12. Le2. Det sägs att Rybka föredrar Nilssons drag.
12…Le7 13. O-O Lb7 14. Lf4 Td8 15. Tfd1 O-O 16. Dh3 g6 

Ställningen innan 16...g6

Utvecklingen är fullbordad efter någorlunda naturliga utvecklingsdrag och det är dags att se över ställningen. Vit bör stå något bättre i kraft av bättre struktur och viss utrymmesfördel. Svart lider dock inte nämnvärt av den bondemässigt splittrade damflygeln ännu. Dessutom hotar svart nästan bonden på b2, även om den fram tills nu varit indirekt garderad på grund av Tab1 och löparen på b7 står prekärt. 17.Td2 med koll på b2 följt av dubblering på d-linjen känns som en god plan för vit, men Nilsson väljer ett mycket ballare alternativ.
17. Lg5?! Dxb2 Föregånget av frustrerande schackmatematik. 

17... Dxb2

18. Tab1 Dxc3 19. Txb7 De5 vilket var draget jag förlitade mig på (Da3/a5 är tänkbara alternativ). Nu hänger det lite överallt.

Förvirring efter 19...De5. 

Några variantexempel:
Efter 20.Txe7 tar jag på g5 med klar fördel.
Efter 20.f4 för att hota och gardera samtidigt vinner svart efter 20…Dd4+ 21. Kf1 Se4
Om vit istället försöker sig på det till synes lovande 20. Dh4 med kvarstående hot på e7 och indirekt mot f6 vinner svart efter 20…Txd3!, och vits svaghet på sista raden leder till allmän jobbighet. Vit bör således ställa in sig på utjämning.
20. Dg3 (De3 är marginellt bättre och forcerar dambyte) Dc5 21.Le3 Da3 22. Lc1 Dc5 23. Le3 Med remianbud, vilket det aktuella turneringsläget och måhända också ställningen rekommenderade mig att avböja.
23…Dh5!? Det bästa och lurigaste vinstförsöket. Vit måste här avveckla till ett hårfint sämre slutspel med 24.Df3 Andra försök: 24.f3 Ld6! 25.Dh3 Lc5!, med starkt initiativ. 24.Tf1 bemöts på samma sätt och 24.Tbb1 bemöts med partifortsättningsdraget. 24. Td2?? Svart drar och vinner.

Svart drar och vinner

24...Se4! 0-1.

God afton.

fredagen den 20:e maj 2011

Parti 1. Unmack - Lindahl

Följande batalj utspelade sig på bord 2 i division 1 Södras avslutande rond säsongen 2010/11. Mycket nöje.

Unmack, Christian (2207) - Lindahl, Emil (2258) [D36]
Divison 1, Södra, 2011, En Passant, Svedala - Växjö/Glasriket SA
1.d4 Sf6 2.c4 e6 Första elementet av självöverraskande I detta parti. Undertecknad har under senaste åren nästan undantagslöst spelat Kungsindiskt. Att min nya öppning skulle överraskat min motståndare förefaller osannolikt, då jag är en högst anonym schackspelare.
3.Sc3 d5 Första lutaren. Jag hade inte bestämt mig för om jag ville spela Nimzoindiskt eller Damgambit. Jag behärskar varken eller. Det här är en problematik man bör undvika vid drag 3, I synnerhet i lagmatcher.
4.cxd5 exd5 5.Lg5 Sbd7 6.e3 Le7 7.Ld3 h6?! 

7... h6
Ytterligare en smärre indikation på min ovana med varianten. h6 är naturligtvis både objektivt och subjektivt spelbart men har ett par brister av flexibilitetskaraktär. Dels omöjliggörs eventuella Sd7-f8-g6-manövrar då Dc2 och Ld3-diagonalen helt enkelt plockar av skiten till kostnaden av en bonde för svart. Dels blir alternativ med lång rockad och bondestorm mer attraktiva för vit då kungsflygeln är något försvagad. Detta är åtminstone Chris Wards uppfattning, författare av den småytliga men matnyttiga “Play the Queen’s gambit”.
8.Lh4 c6 9.Dc2 0–0 10.Sge2 Te8 11.0–0 Sf8

11...Sf8

Här räknade jag ett tag på Se4 istället för Sf8 vilket verkar vara klart spelbart men trist. En kort fortsättning skulle kunna blivit 12. Lxe7 Dxe7 13. Tae1 Sdf6 med stabil kontroll på e4 och ett helt annat parti. Men efter Sf8 är det här bortsett från mitt instick av h6 en teoretisk grundposition I varianten som jag faktiskt spelat vid några tillfällen, dock med de vita pjäserna. En tematisk fortsättning, som jag kommer ihåg det är den s.k. “minority attack” med Tb1, b4-b5 osv. som idé. Unmack väljer dock en annan plan.
12.f3 Se6 13.Lf2 b6 Ytterligare en av få saker jag kom ihåg från Ward’s bok  var att b6 sällan var ett speciellt fruktsamt alternativ då det försvagar damflygeln och löparen ändå inte gör någon nytta på b7. Jag har dock en stilla undran över vart Ward vill placera den på c8-h3-diagonalen i ställningen nedan.

efter 13...b6

14.Tad1 Lb7 15.Kh1 Tc8 16.Da4? Efter förhållandevis normala utvecklingsdrag kommer vit här på villovägar. Jag hade väntat mig e4 eller Lf5 följt av e4, varpå jag hade planerat 16…Sd7 17.e5 och c5 så snart som möjligt, med viss fördel för vit.
16…b5! 

Snabbaste vägen till utjämning, tror jag. Bonden på a7 är naturligtvis tabu på grund av 17…Dd7 och vits dam har oerhörda problem att ta sig ur nätet och materialförlust är oundviklig.
17.Db3 a5!? I efterhand verkar b4 följt av Sa4 och Da5 något bättre även om a5 också är intressant. Den extremt inaktiva idén är att avvakta för att sedan vinna, min mest framgångsrika plan hittills i karriären.
18.Lb1 La6 19.Sg3 b4 20.Sce2 c5 21.Tc1 

Svart med fördel. Hur tillintetgör man den effektivast?

21...c4? Efter en serie relativt goda drag och en ganska klar svart fördel beslutar jag mig för att ge bort större delen av denna och komplicera partiet avsevärt. Det enkla cxd4 exd4 följt av naturlig omgruppering med Ld6, a4 och vit har problem med pjäskoordinationen och svart står klart bättre.
22.Dc2 g6 23.e4 dxe4 24.fxe4 Sg4 25.Lg1 Lg5 26.e5!?

Efter 26. e5!?
Och ställningen har dramatiskt bytt karaktär och är idiotskarp. Min bedömning är att jag står objektivt OK här men med 5 minuter för 14 drag mot 60 minuter och begynnande obehagligheter kring min monark är det lätt att gå fel. Jag hade sedan ett gott antal drag tillbaka sett offeridéer mot f7 för vit och konkluderat att det kan bli rätt irriterande. Varianten 26...Lxc1 och materiellt ignorerande genom Txf7! och jag tyckte mig ligga i rännstenen. Svart har dock paraden 26…Lxc1 27. Txf7! Dg5! Se4 b3!! Vilket jag märkligt nog räknade på men kom fram till att den totala avsaknaden av kontroll blev alltför påträngande och beslöt mig för att gardera f7 med ett solitt alternativ.
26…Tf8?? 27.Txf7!! 

27. Txf7!!
Där fick man för sunt garderande. Är ju själva fan.

27…Kxf7?? Ett stort misstag följs av ett ännu större. I girighetens och tidsnödens namn tar jag med kungen varpå partiet i praktiken är över. Efter 27… Txf7 28. Dxg6+ Kf8 29. Dxe6 Lxc1 30. Dxa6 Lxb2 kan svart hoppas lite på sina damflygelbönder och streta emot men vit har vinnande fördel.  
28.Dxg6+ Ke7 29.Dh7+! 

Efter det missade 29. Dh7+!

Draget jag obegripligt nog missat när jag slog med kungen. Nu följer en serie mer eller mindre forcerade drag.
Tf7 30.Sf5+ Ke8 31.Dg8+ Sf8 32.Sd6+ Dxd6 33.exd6 Sf6 34.Dh8 Kd7 35.Lf5+? 

35. Lf5+? Svart är nästan på banan efter Se6!
Kunde släppt in svart i partiet igen efter det uppenbara och jättenaturliga 35...Se6! Varpå vit måste slå på c8 med damen. Vit står förvisso fortfarande bättre efter exempelvis 35…Se6 36. Dxc8+ Lxc8 37. Txc4 La6 38. Tc7+ Kxd6 39. Txf7 Lxe2 återstår en del jobb (se diagram) 35. Tf1 var lika tvunget som starkt.

Ställning efter 39...Lxe2 i ovanstående hypotetiska variant

35…Kxd6?? Och så slapp vit få andnöd eller hämta mer kaffe. Resten är simpelt med och utan hjälpande hand. Jag var gentil nog för det förstnämnda.
36.Lxc8 Lxc8 37.Tf1 Ke7 38.d5 Kd6 39.h4 Lxh4 40.Dxh6 Th7 41.Dxf8+ Kd7 42.Bh2 
1–0.

Löjeväckande slutställning med högst färgglada men ofrivilliga pilar


Med tanke på att detta är mitt första inlagda parti är jag tacksam för all sorts kritik, även om jag föredrar den konstruktiva. För långt inlägg? För många diagram? För få? För lite konkretion? Ytliga varianter? För dålig svartspelare? Säg mig. 

Trevlig helg.