Följande batalj utspelade sig på bord 2 i division 1 Södras avslutande rond säsongen 2010/11. Mycket nöje.
Unmack, Christian (2207) - Lindahl, Emil (2258) [D36]
Divison 1, Södra, 2011, En Passant, Svedala - Växjö/Glasriket SA
1.d4 Sf6 2.c4 e6 Första elementet av självöverraskande I detta parti. Undertecknad har under senaste åren nästan undantagslöst spelat Kungsindiskt. Att min nya öppning skulle överraskat min motståndare förefaller osannolikt, då jag är en högst anonym schackspelare.
3.Sc3 d5 Första lutaren. Jag hade inte bestämt mig för om jag ville spela Nimzoindiskt eller Damgambit. Jag behärskar varken eller. Det här är en problematik man bör undvika vid drag 3, I synnerhet i lagmatcher.
4.cxd5 exd5 5.Lg5 Sbd7 6.e3 Le7 7.Ld3 h6?!
 |
| 7... h6 |
Ytterligare en smärre indikation på min ovana med varianten. h6 är naturligtvis både objektivt och subjektivt spelbart men har ett par brister av flexibilitetskaraktär. Dels omöjliggörs eventuella Sd7-f8-g6-manövrar då Dc2 och Ld3-diagonalen helt enkelt plockar av skiten till kostnaden av en bonde för svart. Dels blir alternativ med lång rockad och bondestorm mer attraktiva för vit då kungsflygeln är något försvagad. Detta är åtminstone Chris Wards uppfattning, författare av den småytliga men matnyttiga “Play the Queen’s gambit”.
8.Lh4 c6 9.Dc2 0–0 10.Sge2 Te8 11.0–0 Sf8
 |
| 11...Sf8 |
Här räknade jag ett tag på Se4 istället för Sf8 vilket verkar vara klart spelbart men trist. En kort fortsättning skulle kunna blivit 12. Lxe7 Dxe7 13. Tae1 Sdf6 med stabil kontroll på e4 och ett helt annat parti. Men efter Sf8 är det här bortsett från mitt instick av h6 en teoretisk grundposition I varianten som jag faktiskt spelat vid några tillfällen, dock med de vita pjäserna. En tematisk fortsättning, som jag kommer ihåg det är den s.k. “minority attack” med Tb1, b4-b5 osv. som idé. Unmack väljer dock en annan plan.
12.f3 Se6 13.Lf2 b6 Ytterligare en av få saker jag kom ihåg från Ward’s bok var att b6 sällan var ett speciellt fruktsamt alternativ då det försvagar damflygeln och löparen ändå inte gör någon nytta på b7. Jag har dock en stilla undran över vart Ward vill placera den på c8-h3-diagonalen i ställningen nedan.
 |
| efter 13...b6 |
14.Tad1 Lb7 15.Kh1 Tc8 16.Da4? Efter förhållandevis normala utvecklingsdrag kommer vit här på villovägar. Jag hade väntat mig e4 eller Lf5 följt av e4, varpå jag hade planerat 16…Sd7 17.e5 och c5 så snart som möjligt, med viss fördel för vit.
16…b5!
Snabbaste vägen till utjämning, tror jag. Bonden på a7 är naturligtvis tabu på grund av 17…Dd7 och vits dam har oerhörda problem att ta sig ur nätet och materialförlust är oundviklig.
17.Db3 a5!? I efterhand verkar b4 följt av Sa4 och Da5 något bättre även om a5 också är intressant. Den extremt inaktiva idén är att avvakta för att sedan vinna, min mest framgångsrika plan hittills i karriären.
18.Lb1 La6 19.Sg3 b4 20.Sce2 c5 21.Tc1
 |
| Svart med fördel. Hur tillintetgör man den effektivast? |
21...c4? Efter en serie relativt goda drag och en ganska klar svart fördel beslutar jag mig för att ge bort större delen av denna och komplicera partiet avsevärt. Det enkla cxd4 exd4 följt av naturlig omgruppering med Ld6, a4 och vit har problem med pjäskoordinationen och svart står klart bättre.
22.Dc2 g6 23.e4 dxe4 24.fxe4 Sg4 25.Lg1 Lg5 26.e5!?
 |
| Efter 26. e5!? |
Och ställningen har dramatiskt bytt karaktär och är idiotskarp. Min bedömning är att jag står objektivt OK här men med 5 minuter för 14 drag mot 60 minuter och begynnande obehagligheter kring min monark är det lätt att gå fel. Jag hade sedan ett gott antal drag tillbaka sett offeridéer mot f7 för vit och konkluderat att det kan bli rätt irriterande. Varianten 26...Lxc1 och materiellt ignorerande genom Txf7! och jag tyckte mig ligga i rännstenen. Svart har dock paraden 26…Lxc1 27. Txf7! Dg5! Se4 b3!! Vilket jag märkligt nog räknade på men kom fram till att den totala avsaknaden av kontroll blev alltför påträngande och beslöt mig för att gardera f7 med ett solitt alternativ.
26…Tf8?? 27.Txf7!!
 |
| 27. Txf7!! |
Där fick man för sunt garderande. Är ju själva fan.
27…Kxf7?? Ett stort misstag följs av ett ännu större. I girighetens och tidsnödens namn tar jag med kungen varpå partiet i praktiken är över. Efter 27… Txf7 28. Dxg6+ Kf8 29. Dxe6 Lxc1 30. Dxa6 Lxb2 kan svart hoppas lite på sina damflygelbönder och streta emot men vit har vinnande fördel.
28.Dxg6+ Ke7 29.Dh7+!
 |
| Efter det missade 29. Dh7+! |
Draget jag obegripligt nog missat när jag slog med kungen. Nu följer en serie mer eller mindre forcerade drag.
Tf7 30.Sf5+ Ke8 31.Dg8+ Sf8 32.Sd6+ Dxd6 33.exd6 Sf6 34.Dh8 Kd7 35.Lf5+?
 |
| 35. Lf5+? Svart är nästan på banan efter Se6! |
Kunde släppt in svart i partiet igen efter det uppenbara och jättenaturliga 35...Se6! Varpå vit måste slå på c8 med damen. Vit står förvisso fortfarande bättre efter exempelvis 35…Se6 36. Dxc8+ Lxc8 37. Txc4 La6 38. Tc7+ Kxd6 39. Txf7 Lxe2 återstår en del jobb (se diagram) 35. Tf1 var lika tvunget som starkt.
 |
| Ställning efter 39...Lxe2 i ovanstående hypotetiska variant |
35…Kxd6?? Och så slapp vit få andnöd eller hämta mer kaffe. Resten är simpelt med och utan hjälpande hand. Jag var gentil nog för det förstnämnda.
36.Lxc8 Lxc8 37.Tf1 Ke7 38.d5 Kd6 39.h4 Lxh4 40.Dxh6 Th7 41.Dxf8+ Kd7 42.Bh2
1–0.
 |
| Löjeväckande slutställning med högst färgglada men ofrivilliga pilar |
Med tanke på att detta är mitt första inlagda parti är jag tacksam för all sorts kritik, även om jag föredrar den konstruktiva. För långt inlägg? För många diagram? För få? För lite konkretion? Ytliga varianter? För dålig svartspelare? Säg mig.
Trevlig helg.
