Öppningsteoretisk märklighet i Kazan, del II

Hjärtligt välkomna till den andra delen av öppningsteoretisk märklighet i Kazan. Som om inte första partiet var bevis nog på att de båda finalisterna varit inlåsta i varsin kammare senaste halvåret, arbetandes med dubiösa preppar, utspelades följande drama i det tredje mötet:

Grischuk – Gelfand

1. d4 Sf6 2. c4 e6 3. Sf3 d5 Ytterligare en damgambit alltså, vilken varit en frekvent och stabil gäst under hela kandidatspektaklet i Kazan. 4. Sc3 Le7 5. Lg5 Första avvikelsen från det första partiet där Grischuk valde Lf4 och väl inte fick ut något särskilt. 5…h6 6. Lxf6 Laskers variant med 6. Lh4 Se4 7. Lxe7 Dxe7 osv. förekom ett antal gånger i kvartsfinalen mellan Kramnik och Radjabov med 100% remi som utgång. Huruvida det säger mest om spelarna eller varianten är oklart. 6…Lxf6 7. Db3 (e3 är vanligast) dxc4 8. Dxc4 0-0 9. g3!?

9. g3!?

Ett drag i teorisvängarnas periferi, vilket gör Gelfands kommande hemmaprepp ganska obehaglig i både schackligt och socialt avseende.

9…b5!

9...b5 förtjänar ett eget diagram

Från de teoretiska svängarnas periferi rakt ner i diket. Så här i retrospekt kan man konstatera två saker, 1; Det är en teoretisk nyhet och en ganska välfunnen sådan, 2; Gelfand förbereder sig väl. Lite väl väl. Nåja, nu ska jag sluta lyfta frågetecken kring graden av liv den gode Boris haft utanför brädet på sistone och kolla ett par alternativa varianter:

10. Sxb5 La6 11. Da4 c5 ser inte speciellt saftigt ut å vits vägnar

10. Dd3 c5 11. Lg2 Sd7 med någorlunda normalitet, inget att hänga i julgranen för vit.

Grischuk valde det framprovocerade, naturliga men framförallt riddarmässigt korrekta 10. Dxb5 Sd7 11. Lg2 c5 12. 0-0 Och där avtog ridderligheten drastiskt och svart kan nu ta tillbaka bonden lugnt och stilla. 12…Tb8 13. Da4 a5!? 

Ställning efter det kyliga 13...a5

Försvarar bonden och avvaktar med girigheten. 14. dxc5 efter detta drag basunerade Chessbombs kommentator ut sin glädje över att ”Grischuk’s really going for the win today!”. 10 sekunder senare var remin och den obekväma stämningen ett faktum.

Idag fortsätter matchen efter en dags vila. Det återstår att se om denna tudelade serie kommer tarva ett tredje inlägg. Livesändningen börjar 13:00 och följs gemytligast via denna länk för det rena partiet samt den här för bäst live-kommentering. Trevlig måndag!

Öppningsteoretisk märklighet i Kazan, del I

Det är finaldags i kandidatmatcherna i Kazan, en utslagsturnering med syfte att vaska fram en värdig utmanare till världsmästaren Anand under sommaren 2012. Huruvida det kommer ske tvistar de lärde om, så jag avstår. Man kan väl dock på sant lokalpatriotiskt manér, konstatera den allmänna sopigheten i att den gode Magnus Carlsen hoppade av cykeln. Istället blev det slutligen de lätt nederlagstippade herrarna Gelfand och Grischuk som gör upp om denna rättighet i bäst av sex partier. I halvtid står det kanske inte helt överraskande 1,5-1,5 men inte utan att en del anmärkningsvärt schack utspelat sig, och då i synnerhet i öppningsfasen.

Parti 2, Gelfand – Grischuk

1.Sf3 c5 2. c4 Sc6 3. Sc3 e5 4. g3 g6 5. Bg2 Bg7 6. a3 Sge7

Efter 6...Sge7

OK, så långt inga konstigheter, bortsett från c3-springarens tvivelaktiga plan i diagrammet.

7. b4?! d5 8.cxd5 Sxd5 9.Sg5!?

Ställning efter nyheten 9. Sg5

Detta pseudostycke till springarutfall har aldrig tidigare spelats bland nyktra stormästare. Konceptet är dock inte obekant i liknande ställningar där draget dels banar väg för löparen på g2, dels ger möjlighet till springarmässig besudling av e4, vilken är en förträfflig ruta för dess fortsatta vidkommanden. I partiställningen finns det naturligtvis mer konkreta ting att oroa sig för för svart, som slag på d5.

9…Sc7 10.d3 cxb4 11.axb4 e4!

11...e4!

Med oklar korrelation mellan utropstecknet och dragets kvalitet. Det är snudd på hybris att ens försöka analysera komplikationerna som följer.

12. Sgxe4 f5 13. Lg5 Lxc3+ 14. Kf1 Dd4 Enda draget.

14...Dd4

I den här ställningen spekulerade kommentatorerna på ICC i draget 15. Lf6?, som frågetecknet antyder är det inget vidare efter 15…Lxa1 16. Lxd4 Lxd4 och svart får fantastiskt med trä för damen sin. Det enda alternativet är således den spelade pjäsgambiten.

15. Sxc3 Dxc3 16. Lf4 Sb5 17. Tc1 Df6 18. Tc5 a6 19. Lxc6 bxc6 20. Le5 Df8 21. Dc1 Ld7 22. Lxh8 Dxh8

22...Dxh8 med en något bättre ställning för svart. Eller?

Krutröken har skingrats, svart har gett tillbaka en kvalité med en efterföljande materiell obalans som gynnar honom. Det saknas öppna linjer för vits torn och han är efter i utvecklingen. Gelfand försvarade sig dock som en skicklig dåre och lyckades hålla remi.

Del II av "Öppningsteoretisk märklighet från Kazan" är att vänta inom en snar framtid. Hej.

Parti 2. Nilsson - Lindahl

Ett parti ur LASK open HT10, en turnering jag ganska överraskande vann terminen dessförinnan. Tyvärr var jag helt utan chans att försvara titeln, dels på grund av Axel Smith som ångvältade hem alltsammans, och dels på grund av oerhörda svårigheter med att vinna schackpartier.

Nilsson, Anders (2079) – Lindahl, Emil (2281) [A19]

1. c4 Sf6 2. Sc3 e6 3. e4 c5 

3…d5 är tydligen huvudvarianten i denna öppning men hur man behandlar de typställningar som uppkommer efter antingen det omedelbara 4.e5 Se4 eller 4 cxd5 exd5 5.e5 Se4 har jag ingen aning om. Jag hoppades det skulle bli enklare att ”räkna ut” teorin efter 3…c5, helt enkelt.

4. e5 Sg8 Aktiva pjäsposteringar är viktigt i schack.

5. d4 cxd4 6. Dxd4 Sc6 7. De4 d6 8. Sf3 dxe5 9. Sxe5 Sf6 Jag tänkte att om det inte förlorar omedelbart efter avslag på c6 borde det vara OK. Det är det också.

Efter 9...Sf6

10. Sxc6 Db6 11. Df3 bxc6 12. Ld3 Dittills hade vi följt bland annat följt ett parti mellan de inte helt schackligt ignoranta Korchnoi – Karpov, där den förstnämnda valde 12. Le2. Det sägs att Rybka föredrar Nilssons drag.

12…Le7 13. O-O Lb7 14. Lf4 Td8 15. Tfd1 O-O 16. Dh3 g6 

Ställningen innan 16...g6

Utvecklingen är fullbordad efter någorlunda naturliga utvecklingsdrag och det är dags att se över ställningen. Vit bör stå något bättre i kraft av bättre struktur och viss utrymmesfördel. Svart lider dock inte nämnvärt av den bondemässigt splittrade damflygeln ännu. Dessutom hotar svart nästan bonden på b2, även om den fram tills nu varit indirekt garderad på grund av Tab1 och löparen på b7 står prekärt. 17.Td2 med koll på b2 följt av dubblering på d-linjen känns som en god plan för vit, men Nilsson väljer ett mycket ballare alternativ.

17. Lg5?! Dxb2 Föregånget av frustrerande schackmatematik. 

17... Dxb2

18. Tab1 Dxc3 19. Txb7 De5 vilket var draget jag förlitade mig på (Da3/a5 är tänkbara alternativ). Nu hänger det lite överallt.

Förvirring efter 19...De5. 

Några variantexempel:

Efter 20.Txe7 tar jag på g5 med klar fördel.

Efter 20.f4 för att hota och gardera samtidigt vinner svart efter 20…Dd4+ 21. Kf1 Se4! 

Om vit istället försöker sig på det till synes lovande 20. Dh4 med kvarstående hot på e7 och indirekt mot f6 vinner svart efter 20…Txd3!, och vits svaghet på sista raden leder till allmän jobbighet. Vit bör således ställa in sig på utjämning.

20. Dg3 (De3 är marginellt bättre och forcerar dambyte) Dc5 21.Le3 Da3 22. Lc1 Dc5 23. Le3 Med remianbud, vilket det aktuella turneringsläget och måhända också ställningen rekommenderade mig att avböja.

23…Dh5!? Det bästa och lurigaste vinstförsöket. Vit måste här avveckla till ett hårfint sämre slutspel med 24.Df3 Andra försök: 24.f3 Ld6! 25.Dh3 Lc5!, med starkt initiativ. 24.Tf1 bemöts på samma sätt och 24.Tbb1 bemöts med partifortsättningsdraget. 24. Td2?? Svart drar och vinner.

Svart drar och vinner

24...Se4! 0-1.

God afton.

Parti 1. Unmack - Lindahl

Följande batalj utspelade sig på bord 2 i division 1 Södras avslutande rond säsongen 2010/11. Mycket nöje.

Unmack, Christian (2207) - Lindahl, Emil (2258) [D36]

Divison 1, Södra, 2011, En Passant, Svedala - Växjö/Glasriket SA

1.d4 Sf6 2.c4 e6 Första elementet av självöverraskande I detta parti. Undertecknad har under senaste åren nästan undantagslöst spelat Kungsindiskt. Att min nya öppning skulle överraskat min motståndare förefaller osannolikt, då jag är en högst anonym schackspelare.

3.Sc3 d5 Första lutaren. Jag hade inte bestämt mig för om jag ville spela Nimzoindiskt eller Damgambit. Jag behärskar varken eller. Det här är en problematik man bör undvika vid drag 3, I synnerhet i lagmatcher.

4.cxd5 exd5 5.Lg5 Sbd7 6.e3 Le7 7.Ld3 h6?! 

7... h6

Ytterligare en smärre indikation på min ovana med varianten. h6 är naturligtvis både objektivt och subjektivt spelbart men har ett par brister av flexibilitetskaraktär. Dels omöjliggörs eventuella Sd7-f8-g6-manövrar då Dc2 och Ld3-diagonalen helt enkelt plockar av skiten till kostnaden av en bonde för svart. Dels blir alternativ med lång rockad och bondestorm mer attraktiva för vit då kungsflygeln är något försvagad. Detta är åtminstone Chris Wards uppfattning, författare av den småytliga men matnyttiga “Play the Queen’s gambit”.

8.Lh4 c6 9.Dc2 0–0 10.Sge2 Te8 11.0–0 Sf8

11...Sf8

Här räknade jag ett tag på Se4 istället för Sf8 vilket verkar vara klart spelbart men trist. En kort fortsättning skulle kunna blivit 12. Lxe7 Dxe7 13. Tae1 Sdf6 med stabil kontroll på e4 och ett helt annat parti. Men efter Sf8 är det här bortsett från mitt instick av h6 en teoretisk grundposition I varianten som jag faktiskt spelat vid några tillfällen, dock med de vita pjäserna. En tematisk fortsättning, som jag kommer ihåg det är den s.k. “minority attack” med Tb1, b4-b5 osv. som idé. Unmack väljer dock en annan plan.

12.f3 Se6 13.Lf2 b6 Ytterligare en av få saker jag kom ihåg från Ward’s bok  var att b6 sällan var ett speciellt fruktsamt alternativ då det försvagar damflygeln och löparen ändå inte gör någon nytta på b7. Jag har dock en stilla undran över vart Ward vill placera den på c8-h3-diagonalen i ställningen nedan.

efter 13...b6

14.Tad1 Lb7 15.Kh1 Tc8 16.Da4? Efter förhållandevis normala utvecklingsdrag kommer vit här på villovägar. Jag hade väntat mig e4 eller Lf5 följt av e4, varpå jag hade planerat 16…Sd7 17.e5 och c5 så snart som möjligt, med viss fördel för vit.

16…b5! 

Snabbaste vägen till utjämning, tror jag. Bonden på a7 är naturligtvis tabu på grund av 17…Dd7 och vits dam har oerhörda problem att ta sig ur nätet och materialförlust är oundviklig.

17.Db3 a5!? I efterhand verkar b4 följt av Sa4 och Da5 något bättre även om a5 också är intressant. Den extremt inaktiva idén är att avvakta för att sedan vinna, min mest framgångsrika plan hittills i karriären.

18.Lb1 La6 19.Sg3 b4 20.Sce2 c5 21.Tc1 

Svart med fördel. Hur tillintetgör man den effektivast?

21...c4? Efter en serie relativt goda drag och en ganska klar svart fördel beslutar jag mig för att ge bort större delen av denna och komplicera partiet avsevärt. Det enkla cxd4 exd4 följt av naturlig omgruppering med Ld6, a4 och vit har problem med pjäskoordinationen och svart står klart bättre.

22.Dc2 g6 23.e4 dxe4 24.fxe4 Sg4 25.Lg1 Lg5 26.e5!?

Efter 26. e5!?

Och ställningen har dramatiskt bytt karaktär och är idiotskarp. Min bedömning är att jag står objektivt OK här men med 5 minuter för 14 drag mot 60 minuter och begynnande obehagligheter kring min monark är det lätt att gå fel. Jag hade sedan ett gott antal drag tillbaka sett offeridéer mot f7 för vit och konkluderat att det kan bli rätt irriterande. Varianten 26...Lxc1 och materiellt ignorerande genom Txf7! och jag tyckte mig ligga i rännstenen. Svart har dock paraden 26…Lxc1 27. Txf7! Dg5! Se4 b3!! Vilket jag märkligt nog räknade på men kom fram till att den totala avsaknaden av kontroll blev alltför påträngande och beslöt mig för att gardera f7 med ett solitt alternativ.

26…Tf8?? 27.Txf7!! 

27. Txf7!!

Där fick man för sunt garderande. Är ju själva fan.

27…Kxf7?? Ett stort misstag följs av ett ännu större. I girighetens och tidsnödens namn tar jag med kungen varpå partiet i praktiken är över. Efter 27… Txf7 28. Dxg6+ Kf8 29. Dxe6 Lxc1 30. Dxa6 Lxb2 kan svart hoppas lite på sina damflygelbönder och streta emot men vit har vinnande fördel.  

28.Dxg6+ Ke7 29.Dh7+! 

Efter det missade 29. Dh7+!

Draget jag obegripligt nog missat när jag slog med kungen. Nu följer en serie mer eller mindre forcerade drag.

Tf7 30.Sf5+ Ke8 31.Dg8+ Sf8 32.Sd6+ Dxd6 33.exd6 Sf6 34.Dh8 Kd7 35.Lf5+? 

35. Lf5+? Svart är nästan på banan efter Se6!

Kunde släppt in svart i partiet igen efter det uppenbara och jättenaturliga 35...Se6! Varpå vit måste slå på c8 med damen. Vit står förvisso fortfarande bättre efter exempelvis 35…Se6 36. Dxc8+ Lxc8 37. Txc4 La6 38. Tc7+ Kxd6 39. Txf7 Lxe2 återstår en del jobb (se diagram) 35. Tf1 var lika tvunget som starkt.

Ställning efter 39...Lxe2 i ovanstående hypotetiska variant

35…Kxd6?? Och så slapp vit få andnöd eller hämta mer kaffe. Resten är simpelt med och utan hjälpande hand. Jag var gentil nog för det förstnämnda.

36.Lxc8 Lxc8 37.Tf1 Ke7 38.d5 Kd6 39.h4 Lxh4 40.Dxh6 Th7 41.Dxf8+ Kd7 42.Bh2 

1–0.

Löjeväckande slutställning med högst färgglada men ofrivilliga pilar

Med tanke på att detta är mitt första inlagda parti är jag tacksam för all sorts kritik, även om jag föredrar den konstruktiva. För långt inlägg? För många diagram? För få? För lite konkretion? Ytliga varianter? För dålig svartspelare? Säg mig. 

Trevlig helg.

Välkomna till Konfys Analys!

Hej och hjärtligt välkomna till schackbloggen Konfys Analys. Idén till denna blogg tillägnar jag nästan helt och hållet min egen schackliga bristfällighet. Tanken är att jag ska publicera olika typer av schackstoff med fokus på partianalyser men helt utan rigida restriktioner. Som ett led i dessa analyser hoppas jag lära mig något substansfyllt om schack, bloggen är alltså tänkt som en lärokanal för undertecknad, klubbkamrater och alla andra som känner sig hugade. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Hör av er om ni vill bidra med partier, analyser eller texter. Dessa rör med fördel schack, även om kopplingen inte behöver vara kristallklar.

Trevlig läsning!